Vi k’e4nner ju alla till min (sunda och ofysiska) passion f’f6r fina, skrynkliga farbr’f6der. Ig’e5r hade jag tur. Dagen b’f6rjade visserligen orov’e4ckande i taxin p’e5 v’e4g till konferensen d’e5 chauff’f6ren sade att jag var den vackraste kvinna han n’e5nsin sett, tog saken i egna h’e4nder, och friade. Klockan var knappt ‘e5tta, men jag hade ‘e4nd’e5 sinnesn’e4rvaro nog att artigt tacka nej. Dessutom hade jag en k’e4nsla av att han var lite full, han sluddrade n’e4mligen. Ville bjuda mej p’e5 en dans p’e5 Hotel Vanda. Och d’e4r g’e5r gr’e4nsen ‘e4ven f’f6r mej. F’f6ljande farbror tr’e4ffade jag efter lunch. Jag stod vid ett ‘f6verg’e5ngsst’e4lle med en karta i handen och s’e5g f’f6rvirrad ut (vi befann oss n’e4mligen i B’f6le. In a galaxy far, far away). Farbrorn kom cyklande och fr’e5gade mej h’f6vligt om jag beh’f6vde hj’e4lp. Sedan sa han: “Ni r’e5kar inte h’e4ndelsevis vara mannek’e4ng? S’e5 vacker som Ni ‘e4r”. Det tycker jag var fint (och v’e4ldigt klokt) sagt. Dessutom borde folk som anv’e4nder ordet “mannek’e4ng” f’e5 ett pris. Och s’e5 tr’e4ffade jag Luigi. Farbr’f6dernas farbror. 70 ‘e5r, fr’e5n Italien. Som ber’e4ttade om sin fru och att han h’f6ll p’e5 att planera en ‘f6verraskning inf’f6r deras 50-‘e5rs br’f6llopsdag. Han fnissade lite och blandade engelskan med italienska ord. Eccolo! Fick t’e5rar i ‘f6gonen d’e5 han talade om sitt yngsta barnbarn Martha och hur fint livet ‘e4r. Mitt hj’e4rta brast. Luigi. Read more
