Ett mirakel har skett! Halleluja! P’e5 den andra dagen har jag uppst’e5tt fr’e5n de n’e4stan d’f6da! Ig’e5r vaknade jag upp f’f6r en stunds klarhet mellan tv’e5 feberhallucinationer och konstaterade att batteriet p’e5 min gigantiska mobil h’f6ll p’e5 att ta slut. Communicatorn skrek efter mera str’f6m och efter att ha yr ha ragglat omkring i l’e4genheten en stund kunde jag besviket konstatera att jag uppenbarligen inte ‘e4ger en mobilladdare*. Alternativt att de jag ‘e4gde g’f6mde sig ov’e4ntat v’e4l. F’f6r en stund panikerade jag, svor lite f’f6r mej sj’e4lv och funderade p’e5 vem som bar skulden f’f6r den h’e4r bristen av verktyg. Sen slockande jag p’e5 s’e4ngen av ren anstr’e4ngning. Efter en stund d’e5 jag vaknat upp igen r’e4knade jag med n’e5gra matematiska formler ut att jag i mitt fysiskt d’e5liga tillst’e5nd bara skulle klara av att att mej ca 250 meter fr’e5n Munkholmsgatan utan att kollapsa. P’e5 en radie av 250 meter fanns det vid den f’f6rsta ‘f6verblicken ingen jag k’e4nde tillr’e4ckligt bra. Det s’e5g riktgt m’f6rkt ut tills jag mindes att Rony (som jag faktiskt talat med en g’e5ng f’f6rut) bodde en trappa ner. N’f6den har ingen lag, s’e5 jag drog en kofta ‘f6ver min febersvettiga kropp och vandrade ner till Herr Taxell. Knackade p’e5 d’f6rren och bad ‘f6dmjukt att f’e5 l’e5na en laddare. Rony blev mycket mindre sk’e4rrad av min uppenbarelse ‘e4n vad jag ber’e4knat och utan att knorra l’e4mnade han ut det jag kommit f’f6r. Batteriet var r’e4ddat. F’f6rut trodde jag att det bara var p’e5 50-talet samt i porrfilmer och sk’f6nlitteratur man l’e5nade grejer av sina grannar. Jag hade uppenbarligen fel. ‘c4lska din granne. * jag vet, jag vet. En finl’e4nadare utan mobilladdare ‘e4r som Madonna utan strutbr’f6st. Read more
