Ig’e5r bl’e5ste jag dammet av mina rullskrinnskor (och d’e5 jag skriver “mina” menar jag egentligen Freddys, f’f6r de tillh’f6r v’e4l tekniskt sett fortfarande honom) och ‘f6vertalad av H gav vi oss ut p’e5 en liten expedition runt Brunnsparken. Som vanligt hade jag ett minne av att jag var v’e4ldigt mycket b’e4ttre p’e5 att rullskrinna ‘e4n vad jag i prakatiken ‘e4r. Medan jag kn’f6t p’e5 skrinnskorna s’e5g jag mej sj’e4lv susa omkring p’e5 stan, hoppa ‘f6ver tanter med hundar och k’f6ra f’f6rbi l’e5ngsamma bilister. Ungef’e4r som i Lords of Dogtown, fast utan de tomma simbass’e4ngerna. N’e4r jag kommit ut p’e5 gatan slog realtiteten mej i brutalt ansiktet. Jag ‘e4r inte s’e5 bra som jag trodde. P’e5 rullskrinningsskalan ligger jag ett steg ovanf’f6r att krampaktigt h’e5lla i mej i lykstolpar och klumpigt stapla fram med skrinnskorna. Min stil p’e5minner lite om folk som g’e5r i riktigt djup sn’f6. Medan vi skrinnade l’e4ngs med stranden f’f6rbi Carusel och Ursula (risken att bli sedd av v’e4nner och bekanta var som allvarligast i de h’e4r kvarteren och jag tittade konsekvent ner mot marken samtidigt som jag skrann det fortaste jag kunde) fick jag tv’e5ngstankar om att pl’f6tsligt bara styra ner mot kajkanten och ‘e5ka ner i havet. Som gammal siml’e4rare kan jag ju vanligtvis h’e5lla mej flytande, men med ett par 2 kg:s rullskrinnskor p’e5 vardera f’f6tterna skulle jag antagligen sjunka som ett sicilianskt maffiaoffer. (D’e5 jag m’f6ter en chihuahua f’e5r jag alltid tv’e5ngstankar om att tappa min v’e4ska precis det ‘f6gonblick d’e5 vi passerar varandra och krossa det stackars djuret. Men det ‘e4r en annan historia). Efter en timme av skr’e4ck (ocks’e5 bland fotg’e4ngare och bilister) ‘e5terv’e4nde vi hem. H konstaterade uppmuntrande: “Kolla, det var ju bra motion, du e alldeles svettig!” Jag ville inte f’f6rst’f6ra hans illussion om att jag b’e4ttrat p’e5 min kondition och avsl’f6jade s’e5ledes inte att jag var genomv’e5t av kallsvett p’e5 grund av ren skr’e4ck. Read more
