Folk är ju så jäkla sociala här och förra veckan fick jag ett mail av tre mammor på Vidars klass. De ville ordna en massa grejer i stil med klassföräldrar som dyker upp och assisterar läraren ett par timmar i veckan, frivilliga för skolans olika välgörenhetsevenemang och folk som kan hjälpa till att odla grejer i de små trädgårdslanden utanför varje klassrum. Jag läste och glömde bort mailet. Kände mig inte direkt manad att delta. I fredags gled en mamma fram till mig och frågade om jag fått mailet. Utan att riktigt planera det ljög jag alldeles naturligt fram ett blixtsnabbt nej. Mamman såg bekymrat på mig, tog fram sin telefon och frågade om jag kunde ge henne min mailadress på nytt. När jag började bokstavera mitt namn dök min (korrekta) mailadress fram automatiskt. Hehe. Jag svettades och stammade något om spamkorgen. Skrattade lite nervöst. Hon genomskådade mig givetvis.Signar nu upp för trädgårdsarbete. Read more
