Llaur’e9ns halkhistoria f’f6rtj’e4nar ett eget inl’e4gg tycker jag: “Det var l’e4nge sen men jag minns det som i f’f6rrg’e5r. Sprang fr’e5n det d’e4r komplexet av granithus som ‘e4r bredvid vad nu ‘e4r Kampens k’f6pghetto till bussh’e5llplatsen (nu ‘e4r d’e4r en g’e5gata) till sextifemman eller sextisexan mot Drums’f6. Det var halt kun fan p’e5 rampen, en blend av sn’f6, is, grus, vatten och slask. Jag visste att det var halt. ‘c4nd’e5 sprang jag. Jag vet inte i denna dag hur jag f’f6ll och lyckades g’f6ra en s’e5n vurpa att jag gled ner f’f6r rampen p’e5 min mage, med f’f6tterna f’f6rst. Jag hade allts’e5 lyckats spinna ett halft varv om vad som ‘e4nnu ett tag tidigare varit min h’f6jdaxel. Allt r’f6rde sej b’e5de snabbt och l’e5ngsamt p’e5 en g’e5ng. V’e5t som en trasa kravlade jag upp, lubbade f’f6rbi min publik, best’e5ende av samtliga passagerare i den h’f6gra halvan av den v’e4ntande bussen, borstade av gruset och sn’f6n och steg in. Den g’e5ngen hade jag faktiskt hoppats att chaffisen i normal illvilja st’e4ngt d’f6rren och ‘e5kt vidare. N’e5n v’e4rdighet var det inte att tala om efter det. “ Read more
