Pappa hade varit ute med n’e5gra gamla polare och sov ‘f6ver p’e5 Munkholmsgatan. P’e5 morgonen ville han jobba lite och jag l’e5nade sn’e4llt ut min MacBook. St’e4mningen blev omedelbart intensiv. Vi visste b’e5da att vi steg in p’e5 ett minerat f’e4lt. Vad som helst kunde h’e4nda. Det ‘e4r om’f6jligt f’f6r barn att t’e5lmodigt l’e4ra sina f’f6r’e4ldrar n’e5gonting. Med betoning p’e5 t’e5lmodigt. Jag f’f6rs’f6kte l’e4sa tidningen och ‘e4ta en yoghurt samtidigt som pappa joxade med datorn och fr’e5gade mej fr’e5gor med 30 sekunders intarvaller. Pappa:allts’e5 kan man inte deleta fram’e5t? Jag:n’e4. och nuf’f6rtiden beh’f6ver man ju inte skriva ut www. Pappa:var finns google? Jag:om du trycker p’e5 F9 ser du alla f’f6nster du har uppe. Pappa:st’e4nger man av den h’e4r vid trafikljuset? Jag:Mmm. Jag blev bara lite, lite irriterad och konstigt nog d’f6dade vi inte ens varandra under de 45 minuter vi diskuterade datateknik. Jag var n’f6jd, men ‘f6verraskad av resultatet. Det h’e4r m’e5ste betyda att vi b’f6rjar bli vuxna. Read more
