Till min fasa m’e4rker att livet p’e5 landet i s’e4llskap av min mor f’f6rvandlar mej till en man. Jag g’f6r alla de saker jag st’f6rt mej p’e5 att m’e4n* i min n’e4rhet gjort. Jag l’e5ter bli att byta toapappersrullen fast det ‘e4r jag som tar det sista pappret, jag b’e4ddar inte s’e4ngen, jag ‘e4ter sm’f6rg’e5sar och l’e4mnar tallriken och mj’f6lkglaset p’e5 disken ist’e4llet f’f6r att s’e4tta dem direkt i diskmaskinen, jag l’e4mnar pikilite mj’f6lk p’e5 bottnet i mj’f6kkartongen och s’e4tter tillbaka in den in kylsk’e5pet s’e5 att man kunde tro att det fanns mj’f6lk kvar. Som straff bakar mamma semlor** till frukost och lappar mina jeans. *nu kan jag ju bara relatera till alla de m’e4n jag h’e4ngt med de senaste 30 ‘e5ren s’e5 ni andra f’e5r urs’e4kta generaliseringen.**allts’e5 inte fastlagsbullar. Read more
