G’e5rdagens lunch p’e5 Grisklubben runt h’f6rnet fr’e5n redaktionen visade sig ge v’e5r recensent* blandade k’e4nslor. Servicen var franskt autentiskt otrevlig och det ‘e4r ju underh’e5llande ifall man faktiskt befinner sig i Paris eller p’e5 Kosmos lite l’e4ngre ner p’e5 gatan. Nu k’e4ndes det mest st’f6rande. V’e4ntan p’e5 att f’e5 ett bord tog l’e4nge, trots att halva restaurangen var tom. Dessutom var servit’f6ren Kung av Sn’e4sighet. Att best’e4lla in lunchf’f6dan tog om m’f6jligt ‘e4nnu l’e4ngre ‘e4n bordsplacerigen. Det kunde ha upplevts som ett problem om man haft ett stressigt juristjobb, men eftersom tidningen l’e5g i tryck medan vi ‘e5t f’f6rl’e4t vi l’e5ngsamheten. Bondsalladen var lite oljig, men riktigt god och m’e4ttande. Vinet var utm’e4rkt och s’e4llskapet fantastiskt (visserligen hade Grisklubben ingenting med mitt val av lunchs’e4llskap att g’f6ra, men de f’e5r po’e4ng f’f6r det iallafall**). Kaffet serverades ur old school blommiga, sk’f6ra kaffekoppar och det tycker vi ju om. Livet och Helsingfors s’e4ger: det ‘e4r okej att luncha p’e5 Cochonklubben. En drink efter jobbet eller brunch skola ocks’e5 funka. *mej.**eftersom det ju ‘e4r min recension och jag d’e4rav f’e5r g’f6ra som jag vill. Read more
