Bloggaren Hej BLEKK skrev om en sak jag funderat på, men inte orkat blogga om förrän nu. Om hur olika människors lika åsikter bemöts. I veckan var det en snubbe som fick en insikt av hur begränsat det offentliga rummet är för kvinnor. “John hyllas efter starka inlägget: En tjej sprang när hon såg mig i kväll”. Och det är superbra att John fått en insikt, men varför slås detta upp så stort när kvinnor varje dag skriver om våld/hotet om våld mot kvinnor? Här finns en tydlig koppling till diskussionen om föräldraledighet/hemvårdsstödet. Så fort en man/pappa deltar i diskussionen stannar folk upp, delar, hyllar och diskuterar. Och det ÄR bra, det är jävligt underligt att så få män deltar i samtalet om vem som ska ta hand om deras barn och vem som sköter det oavlönade hushållsarbetet (och tar hand om dem när de blir gamla). Men i jämförelse med alla kvinnor som skriver om exakt samma sak och blir kallade gnälliga eller anklagade för att fokusera på bagateller (tänk på ISIS!) blir det tydligt vems ord som väger mer.Nu säger nån, men hur ska du ha det? Är du inte nöjd när män äntligen deltar i samtalet om jämställdhet? Ja, det är klart jag är. Men drömmen är såklart att det ska vara lika intressant när en kvinna säger samma sak. Det finns liksom inte en brist på vita mäns uttalanden.Motsvarande gäller rasism. När en icke-rasifierad tar upp ett problem slås det upp stort och den icke-rasifierade blir hyllad för hens godhet. Read more
