Mest av allt låg jag på hotellrummet och feberyrade medan Maggan jobbade och Vidar kollade på TV. Vi har ju ingen TV hemma så det var extra spännande för Vid. Jag slogs av hur mycket av reklamen som är riktad mot barn. Innan vi däckade hann vi ändå med en tur på stan. Alltså, jag försöker verkligen, men jag fattar inte Vegas. Kanske om man kör god middag, show och drinkar någonstans högt uppe, men då kan man väl stanna i L.A. Eller? Här står vi inomhus på The Venetian. Hotell-kasinot som har en låtsashimmel som ändrar färg. Har på mig ett par byxor som jag fått av Linda på Dino& Dina. Otroligt snygga, mjuka och sköna. Ska snart skriva mer om små affärer versus kedjor. Linda har förresten precis blivit mamma till ett litet flickebarn, gå in och gratulera henne! Det jobbigaste med att ha blogg är att be Magnus fota mig för den. Jag försöker be honom ta en bild där det liksom händer något, men det slutar ändå med att att jag bara ställer upp mig framför kameran. Vidar och jag hade en hel del tid att tillbringa i Vegas medan Maggie jobbade. Hade ursprungligen tänkt hänga vid en pool, men eftersom vi var så krassliga valde vi akvariet i hotellet Mandaley Bay istället. Och så promenerade vi upp längs med Strippen. En kompis på Twitter sa att Las Vegas är USA:s version på att ta färjan över till Stockholm och det stämmer ganska bra. I Las Vegas slogs jag också av hur svårt det är att hitta mat som inte är brun och friterad. Allt är liksom flottigt och sockrigt. Vill man ha något som inte ger en hjärt- och kärlsjukdomar före man fyller femtio och dessutom är gott glider man genast in i kategorin fine dining. Utanför det här hotellet ringde Magnus, lätt berusad, sommaren 2008 och bekände sin kärlek för mig. Jag satt på Pappers redaktion med Karin och kände mig lite förlägen, men också glad. Vi spelade ingenting alls, men Magnus hittade sju dollar på golvet i ett kasino så jag antar att vi landade på plus. Nu låter det som om jag avskyr Vegas, men så är det inte. Det var mysigt att roadtrippa med Mag och Vid och jag vill verkligen fatta staden. Har bestämt mig för att ge den en chans till. Våra Vegas-älskande vänner Johis och Antti får lov att presentera den för mig. Funkar det inte då är det slut för evigt. A clean break. Och sen susade vi hem till Los Angeles och det kändes så himla, himla skönt att landa i sin egen säng. PS. Ber om ursäkt för den töntiga rubriken, men gillar Sheryl Crow. Read more
