Igår tog jag en promenad med en kompis som berättade att hennes åttaåriga dotter åkt buss hemifrån och till skolan helt själv. Busshållplatsen ligger visserligen precis utanför hemmet och ändhållplatsen är skolan, men kompisen sade att hon ändå led av en fruktansvärd ångest när barnet åker hemifrån. Jag tänkte på Engla, sa hon. En annan kompis berättade stolt att han haft en medveten strategi för sina söner. Att han avsiktligt lärt sina söner att åka buss, spårvagn och metro så fort de började lågstadiet. I dag åt vi middag på den nya kvarterskrogen Paraden då en kompis vandrade förbi och frågade om jag hade lust att äta frukost på samma ställe med henne följande dag. Jag sa JA, men den slog det mig att både Magnus och svärmor Diana jobbar och att jag skulle vara tvungen att ta med ungarna. Ej en ideal situation. Tvekade. Som den trogna läsaren av bloggen vet gör barnsällskap mig osäker och svettig. Men så slog det mig, kanske jag kunde ta Majlis under armen och lämna Vidar hemma med ett tv-spel/film. Restaurangen ligger ju precis granne med huset vi bor i och ifall jag skulle behövas är det bara för Vidde att gå ner för trapporna. Kunde till och med ha Skype öppet. Hur gamla har era barn varit när ni lämnat dem ensamma hemma eller när de tagit sig själva till skolan? I USA blir man anmäld till socialen om man inte följer barn under tolv år, men i Norden är det väl ändå mycket mer avslappnat. Barnen är mer självständiga här. Ja ja, sen åt jag en FRUKTANSVÄRT god pasta på musslor. Rekommenderar varmt Paraden. Samma ägare som två andra favoriter, Nytorget 6 och Nybrogatan 38. Read more
