Angående det här inlägget om att leva i ett patriarkat.Anna:“Att mäns arbete värderas högre än kvinnors stämmer inte. I så fall skulle t.ex. en manlig vårdares arbete värderas högre än en kvinnlig vårdares. Vissa branscher värderas högre än andra, men inom branscherna värderas arbete väl ganska lika oberoende av vilket kön arbetaren har. Det vore väldigt viktigt att ta reda på orsakerna till den snäva könsfördelningen inom vissa branscher, och varför kvinnor tar ut mera familjeledighet än män.” Okej, om vi bortser från den självklara orättvisan att kvinnor arbetar mer än män, men till stor del oavlönat i hushållet (hushållsarbete värderas väldigt lågt), finns det några enkla svar på din fråga: Traditionellt kvinnliga yrken värderas lägre, medan traditionellt manliga branscher värderas högre. Det handlar med andra ord mer om sektorer än om individer (trots att det också förekommer lönediskriminering individer emellan, till exempel manliga jurister och ekonomer tjänar mer än sina kvinnliga kolleger). Fysiska jobb och stereotypt manliga egenskaper värderas högre än traditionellt kvinnliga, men också mellan jämförbara yrken som sjuksköterska och medicintekniker tjänar den kvinnodominerade yrkesgruppen mindre. När majoriteten inom en bransch är kvinnor har den branschen lägre lön och tvärtom. Här kan du läsa mer. Män anställs ofta på basen av potential, medan kvinnor på basen av erfarenhet. Varför är det så här? Redan som små fostras vi in i könsroller. På förskolan pratar personalen mer med flickor, medan pojkarna har utrymme att busa mer. Flickorna får redan på dagis vara hjälpredor till pojkarna och pojkarna får mer uppmärksamhet. I skolan förväntar sig lärare att flickorna ska vara flitiga och hjälpsamma, medan pojkarna förväntas vara busiga och ointresserade av att lära sig. Barn lär sig snabbt stereotyperna och återskapar dem. Här har du också svaret på din fråga om varför kvinnor tar ut mer föräldraledighet: Vi uppfostras till det (en början till en lösning vore såklart 6+6+6 systemet av föräldraledighet).När hela samhället och familjen, för att inte tala om media, återskapar stereotyper om hurdana kvinnor är och hurdana män är (och hur mycket deras arbete är värt) blir det svårt att slå sig fri och gå emot normen. Det är jobbigt att hela tiden vara udda, mycket lättare att go with the flow. Därför söker sig flickor och pojkar/kvinnor och män till olika branscher. Nu säger någon: “Men kvinnor får väl skylla sig själva som inte söker sig till högavlönade jobb. De kanske VILL jobba jättemycket, men för mindre lön än män”. Nja, det är problematiskt att lägga allt ansvar på individen i en struktur, typ: “Skyll dig själv om du är fattig!”. Så resonerar man visserligen här i USA, men jag tycker att det är ganska hemskt. Det är bara priviligerade människor som säger så eftersom de är blinda för sina egna fördelar. Ur ett samhälleligt perspektiv är det heller ingen hållbar lösning att kvinnor söker sig till traditionellt manliga branscher om inte män samtidigt söker sig till traditionellt kvinnliga. Det finns redan nu en brist på vårdpersonal. Det är också osannolikt att det skulle bli en rush till de här yrkesgrupperna om deras löner fortsätter att vara lägre än i traditionellt manliga sektorer. Pengar är inte allt här i världen, men pengar handlar också om frihet. Att ha råd att ge sina barn mat och husrum ifall man blir ensamstående en dag. Att ha råd att skilja sig. Och att kunna ge sig själv mat när man går i pension. Read more
