Idag berättade en mamma på skolan att hon varit på ett födelsedagskalas där värdinnan byggt upp en lyxig picknick på stranden, i Barbietema för hennes dotters födelsedagskalas, och efter festen returnerat allt till Amazon och fått pengarna tillbaka. Amazon lider ingen ekonomisk förlust och rent hållbarhetsmässigt känns det bättre att låna än att köpa. Det sagt undrar jag om Amazon kan sälja Barbieparasollen en gång till eller om de bara landar på soptippen.Samma dag läste jag en tråd på Threads (en tråd på Tråden) där en svensk kvinna frågade hur folk som shoppar på Shein och Temu kan göra det utan dåligt samvete. När jag läste svaren blev jag påmind om vilken bubbla jag lever i. Ingen av de som svarade att de shoppar ultra fast fashion, eller produkter i allmänhet, verkade tro på att det är en katastrof för klimatet och att dessa bolag bevisligen använder sig av barnarbetskraft. Det vanligaste argumentet var att alla andra företag är minst lika dåliga, bara dyrare.Det här är ju ingen ny diskussion precis, för tio år sedan pratade vi om det är etiskt och hållbart att shoppa på H&M. Då var argumentet att de som inte har råd att shoppa på Ralph Lauren och Filippa K också förtjänar att klä sig snyggt. H&M var en "demokratisering av modet". Om jag ska vara ärlig fattade jag aldrig var demokrati och mode hade med varandra att göra. Men jag antar att det handlade om att göra modet jämlikt för alla. Sedan visade det sig att de som shoppar mest på H&M (och senare Shein, Temu och annan ultra fast fashion) inte alls var låginkomsttagare, utan medelklass som hade råd att köpa den där byxorna på Filippa K, men istället valde att köpa fem på Shein. Vart vill jag komma, frågar jag uppriktigt mig själv nu. Kanske att vi inte köper plagg, vi köper känslor och identitet och att den identiteten inte går på djupet eftersom den måste bytas ut hela tiden. Jag tycker att det är kul att klä mig snyggt, men har sällan känt mig lycklig längre än några timmar efter ett nyproducerat klädköp. Några minuter till och med. Fyndar jag något second hand håller känslan i sig längre, men ibland känner jag samma äckel. Behövde jag verkligen en till jeansjacka eller den där Acnetröjan?Jag skriver om det här eftersom jag läste den här texten "Did a man invent Girl Math". Tänkte speciellt mycket på det här stycket:"Women make 85% of consumer purchases in the U.S. but represent only 13% of CEOs. Some argue it’s misogynistic to judge how women spend their money, but the real issue is treating women as cash cows. Misogyny thrives when women are encouraged to spend and fuel the economy but are denied real financial control or opportunities to build net worth."Antar att den här texten är någon form av bekännelseterapi. Hur resonerar du kring shopping av nya och gamla saker?
