Restaurangerna på vår gata börjar försiktigt öppna för gäster och vi har nu ätit lunch ute hela två gånger. Det har nästan känts högtidligt. Den andra restaurangen vi åt på (Margo’s) hade bytt ut sin meny och jag testade tacos med bönröra. För er som vet att vi äter tacos med bönröra mer eller mindre varje kväll kan detta låta en smula bisarrt, men jag håller fast vid det jag gillar. Jag äter det mesta (fast helst inte djur), men det finns några säkra kort som alltid får mig på fall: bönröra, tryffel, burrata, pocherat ägg och avokado. Jag äter alltid det jag har lust att äta. Livet är för kort för att spara sånt man tycker är gott (inklusive choklad) till enstaka tillfällen. Jag unnar mig heller aldrig något. Att äta är inte att unna sig, att äta är en normal del i processen upprätthålla en levande kropp. Följer ni Henrik Wahlström (henrikwahlstroem) på Insta? Han lägger upp bilder och texter från tjejtidningar på 90-talet och när man läser dem blir det obehagligt tydligt vilket massivt kvinno- och kroppshat den tidens magasin matade oss med. Allt från vilka sorts kläder man ska använda för att “dölja magen” till hur man ska utöva härskarteknik på sin killes ex. En normalsmal, lång kvinna blir Veckorevyns Mulliga modell. Inte undra på att så många av oss så länge gick och bar på kroppshat. För mig är den största skillnaden mellan då och nu att jag fattat att det handlar om att förändra sättet man ser sin kropp istället för att försöka förändra sin kropp. Ursäkta om det lät högtravande och töntigt, men för mig var det en aha-upplevelse. Det fanns en tråd nånstans där folk skrev om “råd” de läst i en tjejtidning och sedan burit med sig halva livet (typ tvärrandigt gör att du ser tjock ut och tjock är det värsta som kan drabba en kvinna, duscha alltid iskallt för fastare hy, killar tycker inte om tjejer som gapskrattar etc etc). Minns ni dumheter ni läst och som fortfarande spökar? Read more
