Jag vet aldrig vad jag ska svara när folk oironiskt gratulerar mig på kvinnodagen. Nån skrev ungefär så här på Twitter: “Va! Fyller vi år? I så fall önskar jag mig rätten till min egen kropp och lika lön”. I går kväll träffade jag en klasskamrat från gymnasiet. Efter studierna hade hon flyttat till Sverige och funderade nu på att återvända till Finland. Hon sade att hon var chockad över hur stor skillnad det är i jämställdhet mellan Finland och Sverige. “Bara en sån här sak. I Sverige är det vanligt att papporna delar på föräldraledigheten och när man är ledig i Sverige umgås man oftast med sin familj. Här i Finland åker de lediga papporna på jakt, golf eller öl“, sa hon. Själv förvånas jag över att folk inte vill kalla sig feminister i Finland. Och om man inte är en feminist, vad är man då? En antifeminist? Eller handlar det bara om att folk inte vill eller vågar engagera sig. Typ: “Jag är för att alla ska ha det jättebra, men vill inte bli stämplad av någon ism”. Ärligt talat, att säga att man är för att alla ska vara glada och nöjda betyder inte ett skit. För att nå ett rättvisare samhälle krävs att en gör någonting. Engagerar sig. Samhällsutveckling sker inte av sig självt. SAOB definierar feminism så här: åskådning som hävdar o. rörelse som arbetar för kvinnans fulla (ekonomiska, sociala o. politiska) likställighet med mannenSAOL: Politisk rörelse för kvinnors fulla ekonomiska, sociala och politiska likställighet med mannen. (SAOL)Wikipedia: Feminism är en samling rörelser som syftar till att definiera, upprätta, och försvara kvinnors politiska, ekonomiska och sociala rättigheter.Hur kan man inte vilja att kvinnor ska ha samma rättigheter som män? För att få nån jäkla nytta av den här dagen tänker jag göra ett kvinnodagslöfte: Jag lovar att jag här på bloggen ska bli bättre på att formulera vad jag upplever som ojämställdhet och orättvisa. Förklara mig, engagera mig och visa gott exempel. Read more
