Jag avskyr när folk säger att kvinnor baktalar varandra och att det alltid måste finnas en man i en arbetsgemenskap för att liksom neutralisera stämningen. Min erfarenhet är att kvinnor lyfter och stöttar varandra. Det är nästan uteslutande kvinnor som delat mina inlägg, kvinnor som tipsat om jobb, kommit med positiv feedback, tagit sig tid för att på eget initiativ hjälpa mig och så vidare. Jag säger inte att män aktivt motarbetat mig (eller någon annan), men det är mest kvinnor som aktivt och osjälviskt ställt upp för mig.Det senaste avsnittet av En varg söker sin pod var urbra. Det sista ämnet Ringskog Ferrada Noli och Strömquist tar upp är just kvinnlig vänskap och hur gruppen av väninnor på vita duken/i tv:n kan vara lika ouppnåeligt som den romantiska kärleken. Diskussionen i vargpodden tar i sin tur avstamp i den här essän om den “nya kulturella besatteheten av kvinnlig vänskap” i New York Times och den här om “vänskapsmyten” i New Republic. Speciellt den i New Republic diskuterar hur ett tight crazyroligt gäng av vänner håller på att bli den kulturella och har man inte det är man lite misslyckad.Tycker detta är otroligt spännande. Hur (populär)kulturen skapar ideal och hur dessa ideal alltid blir glansbilder och inte kan motsvara verkligheten, men hur lätt vi ändå köper dem. Nu menar jag inte att ett gäng av goda vänner skulle vara hittepå, men att det alltid är mer komplicerat än på tv, film och inte minst instagram. Detsamma gäller kärleken. Riktiga livet bjuder både på kyssar i solnedgång och bråk om vem som tömmer diskmaskinen. Samtidigt har vår kultur lärt oss att tvåsamhet är det enda rätta och allt som faller utanför det är lite konstigt och misslyckat. Är ni med, trots att jag har brådis när jag skriver detta?Själv har jag aldrig haft ett tjejgäng. Jag har snarare omgett mig med ett antal enskilda människor. Ibland har jag saknat bilden av mig själv som en del av den där tighta gruppen kvinnor, men samtidigt tror jag att jag egentligen trivs bättre utan sammanhang. I en grupp får man genast en viss roll som det är oerhört svårt att komma loss från. Som frilansande vän är man, eh, friare? Eller kan åtminstone justera sin roll mer. (Nu utesluter såklart det ena inte varandra, man kan ha båda, men ni fattar kanske vad jag menar).Vad är ni, gängmedlem eller fria agenter? Detta är en av mina allra bästa vänner Karin som hälsar på i LA nu. Bilden kommer från hennes blogg. Read more
