De gånger jag besöker Alko i sällskap av Viddelito känner jag alltid ett tvång att köpa ett lite dyrare vin så att personalen* inte ska få för sig att jag efter att ha betalat skuffar barnvagnen tillbaka till vår stationära husvagn, sveper El Tiempo-vinet ur flaskan för att sedan amma sonen och fylleköra en tur på stan i Corollan från tidigt 80-tal. Det är dyrt att poängtera att man inte är en alkoholiserad white trash-mamma. *Alkopersonalen ba: “Tack, nu kan vi pusta ut!.“ Read more
