Nu ‘e4r det officiellt: jag ‘e4r kusinen fr’e5n landet. Jag brukar vanligtvis vara st’f6rd till strokegr’e4nsen p’e5 folk som tv’e4rstannar s’e5 fort de stigit av en rulltrappa, m’e4nniskor som g’e5r l’e5ngsamt, g’f6r ov’e4ntade u-sv’e4ngar mitt p’e5 gatan och tvekar innan de stiger in i sp’e5rvagnar. Jag suckar, rullar med ‘f6gonen samtidigt som jag med mitt urbana sj’e4lvf’f6rtroende dramatiskt sveper f’f6rbi dessa tokar. I London fick jag smaka p’e5 min egen beska meducin d’e5 jag f’f6rsiktigt f’f6rs’f6kte ta mej fram p’e5 gatorna i centrum och blev omkringskuffad, himlad ‘e5t och omsprungen. Jag kom p’e5 med sj’e4lv att t’e4nka “Vart har alla s’e5 br’e5ttom?” och ins’e5g samtidigt att det var d’f6dsst’f6ten f’f6r all slags street cred. F’f6r ‘f6vrigt gillar jag att att bli s’e5 gammal att v’e4nner v’e4rlden ‘f6ver har g’e4strum. G’e4strum med strykta och v’e4lvikta handdukar p’e5 s’e4ngen. De sunkiga madrasserna p’e5 golvets tid ‘e4r gudskelov f’f6rbi. Londonbes’f6ket var extra angen’e4mt eftersom v’e5ra v’e4rdar sannolikt t’e4vlade om att vara jordens trevligaste m’e4nniskor. P’e5 l’f6rdag kv’e4ll framkom det att jag hade f’e5tt en sticka i h’e4len av det rustika plankgolvet och jag hann knappt avsluta ordet h’e4l innan v’e4rdinnan trollat fram en pincett och utf’f6rt ett kirurgiskt ingrepp p’e5 min fot. Det kallar jag g’e4stv’e4nlighet. Read more
