En Fjäder i Handen skrev: Intressant att du skriver att du försökte låta bli att kommentera. (kanske det inte passade sig just på den föreläsningen). Läser precis en jätteintressant bok av Susan Cain som heter Quiet (om introverta vs extroverta), och där behandlar hon bland annat vilken press universitetsstuderanden i USA ofta har att alltid ha något att säga på föreläsningarna, trots att det i slutändan inte ens alltid är något särskilt relevant. Detta för att det är viktigt att synas och ha åsikter, för karriären och framtiden. Och att föreläsarna blir oroliga för studeranden som inte säger något och undrar vad de själv kan göra för att aktivera dessa tysta. T.ex. barn till asiatiska invandrare i elituniversitet hamnar i kläm, för i deras bakgrund ses extrovertism (är det ett ord?) inte som något att sträva efter. Det är en oerhört fascinerade bok, kan rekommenderas! Fast nu har du kanske inte tid att läsa så mycket annat än studielitteratur. Precis som du skriver förväntas det att en ska kommentera och skapa diskussion under föreläsningarna (under höstterminen tog jag en föreläsning där vi var tvungna att ställa frågor och säga vårt namn före frågan. Allt bandades in och i slutet av kursen kollade föreläsaren att alla varit aktiva. Det här var den enda föreläsningen jag haft med fler än hundra deltagare, vanligtvis har man en mer personlig relation till sin lärare). I går, under Gender and the News Media, kommenterade jag mycket, men måste hålla mig från att kommentera/fråga någonting på precis allt som sades.Efter att ha pluggat i Finland där det knappast förekom någon diskussion alls är det upplyftande att höra vad ens klasskamrater tycker här i USA. Tror också att en lär sig mer om en är tvungen att delta i diskussioner och analysera påståenden, jämfört med att bara skriva tenter. Samtidigt känner jag mig som en idiot ibland. Råddade in mig i en avancerad förklaring av ordet hen och kände att jag kunde ha varit bättre på att klargöra vad jag menade.Himla intressant det där med att vara extrovert/introvert. Jag tror att de allra flesta av oss tycker att det är lite obehagligt att prata inför en massa människor. För en del är det naturligtvis mer obehagligt än för andra. Jag tror att det delivs handlar om personlighet, men också om träning. Ju mer man tvingar sig att prata inför andra människor (ställa frågor/kommentera på föreläsningar) desto mer bekväm blir man i det. Eller: det är ibland jobbigt också för folk som verkar extroverta.Det där med kulturskillnader är också jäkla spännande. Det måste vara utmanande att slängas in i det amerikanska systemet om man kommer från en mer hierarkisk kultur som många asiatiska eller bara från jantelagen i Norden.Tack för boktipset! Read more
