Här är krönikan till veckans nyhetsbrev.Skillnaden mellan kritiskt tänkande och konspirationsteorier är att kritiskt tänkande börjar med en fråga och är berett att följa bevisen vart de än leder, även om svaren visar sig vara tråkiga och något annat än det man hoppats på. De som tänker kritiskt är också beredda att ändra sig. Konspirationsteoretikern börjar med svaret och letar sedan efter bevis som bekräftar det. Ja, och allt som talar emot teorin blir ytterligare ett bevis för hur djupt konspirationen går. När en beväpnad man sprang igenom säkerhetskontrollen vid Vita husets korrespondentmiddag förra veckan tog det inte länge innan konspirationsteorierna flödade. Var attacken ett mordförsök, eller var den iscensatt av Trump för att vinna sympati inför mellanårsvalen och de usla opinionssiffrorna? Föra bort fokus från kriget i Iran och Epstein? En demokratisk kongressledamot postade mitt i natten: “Kanske är det fejk, vem vet?” Alex Jones, Tucker Carlson och Marjorie Taylor Greene, som alla nyligen brutit med Trump, ställde liknande frågor.Efter mordförsöket i Butler, Pennsylvania 2024 var det till att börja med demokrater och annat vänsterfolk som påstod att attentatet var arrangerat med blodpåsar och skådespeleri. MAGA-gänget såg det snarare som ett mirakel: Gud hade räddat Trump och Trump var därmed gudomlig. Men knappt två år senare är det Trumps egna tidigare supportrar som driver konspirationsteorin om att mordförsöket var arrangerat. Fast nu med en antisemitisk underton om israeliska donatorer som påstås ha legat bakom allt.Egentligen är det inte så konstigt att så många amerikaner tror på konspirationsteorier. Den amerikanska staten har gjort saker mot sina egna medborgare som, när de avslöjades, lät som ren fiktion. CIA experimenterade t.ex. i hemlighet med LSD och elchocker på psykiatriska patienter och fångar under ett program som avslöjades först när dokumenten läckte på 1970-talet. FBI infiltrerade och saboterade medborgarrättsrörelsen och antikrigsgrupper på 1960-talet. För att inte tala om Tuskegee-studien, där svarta amerikaner med syfilis avsiktligt lämnades obehandlade i fyrtio år, för man ville de vad som hände. Det finns alltså bevis på att otroliga saker ibland verkligen hänt.Men inte alltid. Forskning visar att konspirationsteorier alltid blomstrar i miljöer där staten historiskt ljugit, oavsett om det är Östeuropa efter kommunismens fall eller USA efter Watergate.Det är nämligen inte bara historiskt som myndigheterna i USA betett sig opålitligt. En amerikansk specialstyrkesoldat åtalades nyligen för att ha använt hemligstämplad information om den militära operation som fångade Venezuelas president Nicolás Maduro för att vinna drygt 400 000 dollar på Polymarket. Trump själv jämförde soldatens agerande med basebollspelaren Pete Rose som satsade pengar på sitt eget lag. “Now, if he bet against his team, that would be no good. But he bet on his own team”, sa Trump. Misstänkt välplacerade vad dök också upp inför Trumps tillkännagivanden om eldupphör med Iran. Och händelsevis sitter Trumps son Donald Trump Jr. i styrelsen för Polymarket.Det är också ironiskt att Trump själv medvetet spridit misstron mot myndigheter. Han spred rykten om att Barack Obama inte var född i USA, att Ted Cruz far var inblandad i mordet på Kennedy, om QAnons kannibaler, och såklart att demokraterna stal presidentvalet av honom 2020. Som man bäddar får man ligga. Eller what goes around, comes around, som amerikanen sägerJag vet inte om det är en tröst att konspirationsteorierna fört ihop demokrater och republikaner. Höger och vänster är inte längre den naturliga skiljelinjen i det här landskapet. Trumps tidigare supportrar och hans hårdaste kritiker på vänsterkanten delar nu samma teorier om samma händelser. En tidigare Trump-kampanjstrateg beskriver det som en hästsko snarare än en rak linje, där ytterkanterna möts, men misstroende mot etablissemanget har spridit sig långt in mot mitten också.Själv tänker jag att konspirationsteorierna kring skjutningarna också fyller en annan funktion. USA är ett land där politiskt våld är vardag. Att tro att ett attentat är iscensatt är på ett konstigt sätt mer uthärdligt än att acceptera att det verkligen händer, om och om igen, utan att någon egentligen kan stoppa det.
