När jag snubblar över en bitsk och kritisk kommentar eller helt inlägg som hånar andra människors sätt att klä sig, formulera sig, ta bilder, berätta om sina liv eller vad det nu kan tänkas vara är min första reaktion att att blixtsnabbt scanna igenom mina egna (o)vanor och ifall den här kritikmaskinen menar såna som mig eller rent av just mig. Det är lite sorgligt att jag efter sex år av bloggande fortfarande reagerar så här. Ibland är de här inläggen spot on roliga, andra gånger är de berättigat kritiska till överkonsumtion eller underlig människosyn, men ofta verkar de bara vara ett sätt för skribenten att få sig att känna sig överlägsen andra människor. Då försöker jag påminna mig själv om att det oftast är folk som är vansinnigt tuffa bakom skärmen och sitt alias, men aldrig i livet skulle våga kritisera någon under sitt eget namn eller, ännu värre, ansikte mot ansikte. Folk är alltid mycket mindre kaxiga utanför sin dator. Read more
