Anna Lindholm, som precis har kommit ut med bokkan “Projekt Ines –Fem kvinnor i inbördeskriget 1918“, skriver på sin blogg om skillnaden mellan att kritisera ett verk och en person. Jag är lite jävig här eftersom Anna säger snälla saker om det senaste avsnittet av Maggans och min podcast, men hon räknar också upp en rad andra exempel där folk blandat ihop kritiken mot ett påstående/handling/verk med kritiken mot en person. Hon menar ungefär: Man kan vara en sjukt bra typ, men ändå göra halvbra saker/komma med inte så smarta utlåtanden.Lindholm kritiserar också Den finlandssvenska mediepoddens (ett slags Mattson Helin i Svenskfinland) grepp kring diskussionen om kvinnors ytlighet. Lindholm beskriver den som onödigt myndig och ovanifrån.Det ÄR svårt att ta emot kritik, speciellt om kritiken är riktad mot någonting man gjort (fy fasiken så ont det gör när någon inte gillar mina böcker). I lilla Svenskfinland är vi dessutom beroende av varandra på ett helt annat sätt än folk i större samhällen. Jag önskar ändå att vi kunde se varandra som proffs och förstå skillnaden mellan kritik och personangrepp (för det är såklart också viktigt att vi försvarar dem som utsätt för trakasserier). Så här ser boken Projekt Ines ut. Read more
