B’e5de min f.d. kollega Minna och min nuvarande Karin menar att det ‘e4r skumt med folk som i tid och otid ska h’e5lla p’e5 och krama varandra. Jag ‘e4r inte s’e5 stingslig d’e5 det kommer till fysisk kontakt, d’e4remot tycker jag att folk ska sk’f6ta sina fysiska n’e4rmanden ordentligt. Om du vill kramas, kramas d’e5 ordentligt. Jag st’f6r mej fasansfullt mycket p’e5: 1) Klappkramen. Folk som insisterar p’e5 att dunka mej i ryggen d’e5 vi ses. Om varken jag ‘e4r de ‘e4r lumberjacks k’e4nns denna man’f6ver helt enkelt lite malplacerad. 2) ‘d6verkroppskramen. Underkropparna st’e5r en meter fr’e5n varandra, medan ‘f6verkropparna besv’e4rat lutar sig mot varandra f’f6r en ytlig ber’f6ring. Obehagligt och on’f6digt. 3) Enarmskramen. Ifall du inte ‘e4r sj’f6r’f6vare och har en krok som hand eller alternativt f’f6rlorat en arm i Falklandskriget finns det ingen orsak till att bara anv’e4nda h’e4lften av din kramkapacitet. F’f6rst’e5tt? Sk’f6nt att f’e5 det ur mitt system. *under mina experimentella ‘e5r som utbytesstudent i Holland l’e4rde vi upp italienaren Alessio att s’e4ga “Krama mej” p’e5 svenska. Inte ens det h’e5rdaste av alla svenska flickhj’e4rtan kunde st’e5 emot Ale d’e5 han gick runt med stora fuktiga ‘f6gon och pep “krama mej”. Read more
