I somras lade en kompis kompis till mig i en mammagrupp på Whatsup. Mammor med barn som börjar t-kindergarden i Majlis skola. Jag har i princip ingenting emot könsseparatistiska grupper. Har ju själv grundat en i form av Friday Lab. Det som gör att jag inte vill vara med i en grupp mammor med barn i skolan är att det irriterar mig att det inte finns en motsvarande pappagrupp. Det är liksom självklart att det är mammorna som ska engagera sig som klassföräldrar, hjälpa till under lektionerna, ordna playdates, prata om olika sorters snacks och tusen andra saker som inte har med dem individer att göra, men som föräldrar. Jag har verkligen ingenting emot att föräldrar engagerar sig i sina barns skolgång, men att det så strukturerat handlar om att papporna fortsätter jobba, hänga med kompisar och inte grundar Whatsup-grupper driver mig till vansinne. Det befäster bara ett system där mammorna är huvudansvariga för barnen (och antagligen resten av de oavlönade hushållsarbetet). Om föräldrarna bara delade på ansvarsområden kunde fler mammor ha möjlighet att till exempel jobba, tjäna pengar och på så vis ha ett större frihet. Eller om de absolut inte vill/kan jobba gå på konstutställningar och springa på stranden. Och barnen skulle kanske lära känna sina pappor bättre, papporna skulle ha koll på ungarnas skolgång och kompisar och känna sig som lika värdefulla föräldrar som mammorna. Och ja, nu blev det heteronormativt. Fattar att det finns andra sorters konstellationer än mamma, pappa, barn och blir glad över det. Tack alla ni som lever så och gläntar lite på dörren så det kommer frisk luft in i det här tråkiga normativa kärnfamiljsrummet. Read more
