Jag läser en kommentarstråd där man diskuterar föräldraledighet och någon skriver “kön är faktiskt inte allt här i världen”. När folk säger saker i stil med det, att feminism och jämställdhet inte är det viktigaste i världen är min första reaktion alltid att tvivla. Jag tänker: “Det kanske stämmer. Jag har haft fel. Jag borde kanske fokusera på något annat, nåt viktigare än jämställdhet” men sen slår det mig att mänskliga rättigheter fanimig ÄR det viktigaste som finns. Vi måste ta hand om varandra och sträva efter att bygga ett samhälle, nej en VÄRLD, där alla har samma möjligheter oberoende av kön, hudfärg, funktionalitet, sexualitet och så vidare. Jag tänker extra mycket på rättvisa här i USA där the american dream och land of the barve, home of the free får folk att tro att de är fria individer med hela världen framför sina fötter. Att allt är möjligt och att vem som helst kan bli vad som helst. I praktiken har den sociala mobiliteten inte rört på sig alls under de senaste tjugo åren. Folk lever och dör i samma samhällsklass. Snacket om individens frihet som en perfekt lösning funkar tyvärr inte. Lika lite som en helt okontrollerad kapitalism gör att pengar fördelas jämnt. Vi börjar inte livet från samma startlinje, vissa av oss har ett enormt försprång. De här fria lösningarna leder bara till att de svagaste blir ännu svagare och de starkare ännu starkare. Jag tror starkt på ett välfärdssamhälle som tar hand om alla och belönar de som lever jämlikt och jämställt med målsättningen att alla en dag ska göra det. Att staten uppmuntrar föräldrar att dela föräldraledigheten är en självklarhet. Utan införande av så kallade pappamånader skulle knappt någon pappa vara hemma alls med sina barn. Jag fattar att en lika delad föräldraledighet inte alltid är den ultimata lösningen för samtliga individer som fått barn, men jag tycker ändå att det är viktigt att samhället visar att dess mål är jämlikhet och jämställdhet. Jag tycker att det är rent egoistiskt att vilja slopa en politik som uppmuntrar till större jämställdhet i samhället, bara för att det inte råkar vara den ekonomiskt bästa lösningen för en själv. Det där med att alla familjer ska välja själva och att staten inte ska blanda sig i hur enskilda människor lever är ett konstigt argument för att a) alla får givetvis göra som de vill, men vill de att staten ska bekosta det är det väl inte helt orimligt att det finns riktlinjer b) staten blandar sig redan i massor av “privata” livsval som att barn måste gå i skola, att vi måste betala skatt, att vi inte får mörda varandra, när vi får köpa alkohol och så vidare. Bonus: Här finns en splitterny rapport om pappors föräldraledighet i Norden. Read more
