Folk som får barn eller kommunicerar med folk som fått barn har tyvärr lätt att förvandlas till klyschmaskiner. “Alla barn är söta” (Nej, det är de inte), “Små barn små problem, stora barn stora problem“, “Hen gråter för att hen är trött/hungrig“, “Hen liknar dig” (beroende på vem man är närmare vän med mamman eller pappan), “Man skaffar väl barn för att umgås med dem” (åt mammor, aldrig pappor), “Amning är det bästa för barnet“. Eller “Vänta bara, när du blir förälder förstår du nog” som om folk automatiskt skulle bli smartare bara för att de klarat av att reproducera sig. Och betyder det i sin tur att barnlösa skulle vara aningslösa lallare som bara vandrar på jordens yta utan att någonsin förstå Den Verkliga Meningen Med Livet. Man vill ju be folk tänka igenom vad de säger och överväga om det verkligen är den absoluta sanningen och om de verkligen tycker så eller bara upprepar saker de själva hört. Här kommer en klyscha som jag verkligen menar: “Vi skulle ha blivit lika glada om babyn i min mage var en pojke“. Men nu råkar det vara en person med snippa. I USA får man veta könet på barnet, om man vill, redan kring vecka åtta (eller kanske ännu tidigare, orkar inte googla, men vi fick veta i vecka åtta). Lika glada är vi, men fördelen med att få veta så tidigt är att det kändes mer som en liten person än BARA en ailen (se ultraljudsbild). Read more
