Varje gång Magnus och jag besökt ett ställe vi gillar har vi talat om hur fint det vore om vi hade råd att köpa ett hus just på det stället. Det har naturligtvis aldrig blivit av eftersom vi ganska fort därefter hittat ett minst lika underbart ställe på annan plats. Nu i mogen ålder börjat vi inse att vi inte ska äga hus, eller nåt annat stort för den delen heller. Det räcker gott och väl med att vara skuldsatta för lägenheten i Helsingfors.Varje sommar avundas jag ändå folk som har egna sommarställen, tänk att bara kunna åka ut när en villa. Korka en öl, bada lite vedeldad bastu och blicka ut över havet (i min fantasi har alla sommarstugor med havsutsikt och öl i kylskåpet), men om vi ska vara ärliga skulle det aldrig funka. Maggie och jag är så sjukt ohändiga att vi skickar gratulationskort till varandra då vi klarat av att byta en glödlampa. Ha nu sen ett hus som kräver omvårdnad och praktisk kunskap. För att inte tala om pengar (det har vi inte heller). På samma sätt som det var befriande att sälja möbler, böcker och kläder när vi flyttade till Los Angeles, känner jag just nu en skön frihet i att inte äga ett hus. Ni får ursäkta mig om jag låter som en inspirational moodboard på Pinterest, men: Ju mindre (och färre) grejer jag äger, desto lyckligare känner jag mig.Sign. Den beskäftiga New Age-kvinnan Read more
