Klockan är halv tio här på västkusten och jag har precis kommit hem från skolan och tagit ett bad. Medan jag skriver det här (från sängen) är det tidig morgon hos många av er och ni står kanske hålögda vid kaffekokaren och scrollar igenom telefonen i jakt på nattliga blogginlägg, roliga statusuppdateringar på FB och dagens nyheter på Twitter. Gumoron, gumoron! I dag har vi editerat filmklipp mellan nio och halv sex. Klockan sex bjöd skolan på en liten fest där radio- och tidningschefer minglade och några typer från operan uppträdde. Öppen bar och vansinnigt god mat. Jag gled runt och småpratade tills ming engelska tog slut. Trevligt så det förslår, men det skulle inte ha skadat att duscha och pudra min svettiga kropp mellan skola och fest. Drack två glas vitt vin för att dölja stanken. Under veckorna som gått har jag fäst mig allt mer vid mina klasskamrater. Bra typer hela bunten. De är mellan knappt 25 och knappt 60 år gamla och det smyger hela tiden fram intressant fakta om dem. Som att den ena Pamelan (hon från Texas. Den andra har ju en roll i Glee) har skrivit flera ungdomsböcker och att en av dem ska filmatiseras. Sånt säger hon liksom i förbifarten. Tydligen är det mest kvinnor som vill bli journalister. Det finns bara fyra eller fem män på vår kurs. Fyra ser jag när jag kollar på bilden nedan. Den ena Matt är inte med. Alltså min school husband. På tal om män blir jag omotiverat irriterad när folk av kvinnligt kön poängterr att de ska träffa sina KILLkompisar. Som om att det finns kompisar och killkompisar. Och eftersom män traditionellt har lite högre status än kvinnor är det lite finare och mer spännande att umgås med killkompisar. Kompisar som kompisar säger jag. Basta. God natt! PS Anne! Berit kom i dag! Jag blev så jäkla glad. Det är som om min födelsedag fortsätter hela veckan. TACK! Så glad! Brandalarmet jagade ut oss. Jag var den enda som älskade min dator tillräckligt mycket för att rädda den från brand, Read more
