Ni vet hur jag brukar skoja om hur Min* Calle regelbundet smyger in p’e5 Munkholmsgatan 6 (med sin extranyckeln ju), st’e5r alldeles stilla vid min s’e4ng och stirrar p’e5 mej medan jag sover, f’f6r att sedan f’f6rsiktigt smeka mej p’e5 min bara fot och smyga ut igen. Min polare Jenny bor i samma hus som sitt ex och har fortfarande hans extranyckel. H’e4romdagen ville Jenny se sig sj’e4lv i helfigur och eftersom hon inte har en tillr’e4ckligt stor spegel** hemma promenerade hon upp till exet och knackade p’e5. D’e5 ingen ‘f6ppnade halade hon fram sin extranyckel och sl’e4ppte in sig sj’e4lv. D’e5 hon gick in i sovrummet d’e4r helfigursspegeln bor m’e4rkte hon till sin stora ‘f6verraskning att exekt visst var hemma, han l’e5g mitt p’e5 s’e4ngen och sussade med ‘f6ronproppar djup begravna i ‘f6ronen. En vanlig m’e4nniska skulle antagligen ha sk’e4mts, f’f6rsiktigt tassat ut och f’f6rtr’e4ngt incidenten, men Jenny ryckte bara p’e5 axlarna, provade igenom sina kl’e4dalternativ framf’f6r spegeln*** och avl’e4gsnade sig f’f6rst en kvart senare d’e5 hon var klar. Utan att karln vaknade. Det, mina v’e4nner, kallar jag kaxighet. *f’f6r att g’f6ra skillnad p’e5 annat folk som heter Calle i Svenskfinland g’e5r min n’e4rmaste Calle under namnet Min Calle.**nu insinuerar jag inte att Jenny skulle vara en tjockis, tv’e4rtom v’e4ger flickebarnet knappast mer ‘e4n 50 kg.***och den intet ont anande sovande mannen. Read more
