Ett drag jag är mindre stolt över i mig själv är att jag blir så irriterad på Magnus när han är sjuk. Han kan komma hem med en benpipa utstickande ur smalbenet och jag måste verkligen bita ihop för att inte be honom sluta sjåpa sig. Nu är det sällan han kommer hem med öppna skottskador, men under den senaste veckan har han varit ordentligt förkyld och haft bihåleinflammation. Eftersom han vet hur mycket jag ogillar gnäll om sjukdom håller han tyst men signalerar ändå att han är sjuk genom att snyta sig högt, oja sig när han mätt febern och sucka djupt och dramatiskt när han svänger sig i sängen. Och jag fattar ju att han mår dåligt, men jag är usel på att förvandlas en Florence Nightingale som ömsint vårdar om sina patienter. Tänker att det delvis beror på att jag sällan är sjuk själv och att jag är en sociopat. Till mitt eget försvar vill jag ändå säga att jag verkligen anstränger mig för att bli bättre och tycker mig ske små framsteg i att fråga hur Magnus mår och om jag kan vara till nån hjälp. Read more
