D’e5 jag klagade p’e5 att massvis av olika m’e4nniskor l’e4ser min blogg varje dag, medan bara en handfull (fina m’e4nniskor) kommenterar det jag skrivit var min kloka v’e4n Minna v’e4nlig nog att f’f6rklara orsaken f’f6r mej (hon anv’e4nde bara enkla ord och var mycket lugn och pedagogisk). S’e5 h’e4r sade hon: K’e4ra Peppe, nu ska jag ber’e4tta f’f6r dej hur det ‘e4r: d’e5 man kommenterar vill man icke g’f6ra det bara f’f6r sakens skull, man vill s’e4ga n’e5got som samtidigt ‘e4r omv’e4lvande smart och p’e5 ett underh’e5llande s’e4tt finurligt. Dessutom handlar det om att v’e5ga. Bloggar handlar, som vi ju b’e5da vet, om att lura sig sj’e4lv att tro att ingen l’e4ser fast’e4n man VET att m’e5nga g’f6r det. Samma princip g’e4ller de som l’e4ser; bloggl’e4saren vill l’e4sa i smyg trots att han/hon VET att bloggaren VET att det som skrivs l’e4ses. H’e4nger du med, s’f6tnos? Jag: jo. D’e4rf’f6r tror jag att steget att kommentera ‘e4r h’f6gt, man vill beh’e5lla den d’e4r sk’f6na “studera-en-annan-m’e4nniska-i-smyg-k’e4nslan” eftersom man via en blogg kommer en annan person v’e4ldigt n’e4ra. Kanske n’e4rmare man n’e5gonsin kan komma genom att bara tr’e4ffas och prata. Gav det h’e4r dej ett svar p’e5 din fr’e5ga? Jag: jo. …och nu n’e4r vi ‘e4nd’e5 ‘e4r inne p’e5 ‘e4mnet: hemliga, men lojala l’e4sare i Georgia, Atlanta, US. Vem ‘e4r du? Read more
