Hej! Helt orelaterat till inlägget detta, men jag är väldigt intresserad av det att ens barn inte kallar sina föräldrar för mamma/pappa osv, utan istället vid föräldrarnas namn. Nu är jag i det skedet av livet att jag inte planerar att skaffa barn ännu på länge, tidigast kanske om fem år, och även om jag såklart inte vet hur jag komme känna då, så känns det just nu som att jag hellre skulle kallas vid namn, än för ”mamma” av mina barn, fastän jag kommer anse mig själv vara en mamma. Hur har det blivit så hos er, och tror du det påverkar familjedynamiken på något sätt? Eller har du några andra tankar om saken? Som sagt, undrar bara utav intresse, är inte så insatt. För oss tror jag att det handlade om en enorm identitetskris för mig när jag blev gravid med Vidar. Jag ville inte att livet skulle förändras och absolut inte att min och Magnus relation skulle bli annorlunda. Vi lovade varandra att aldrig kalla den andra för mamma/pappa. När Vidar sen föddes hörde han mig kalla Magnus för Magnus och mig för Peppe och så blev det. Fast om jag minns rätt hade han en period där han kallade oss för Pappa och Peppe. Kan liksom fatta logiken. På motsvarande sätt kallar Majlis oss ibland för Mamma och Magnus. Men oftast blir det Peppe och Magnus. Så länge Magnus inte kallar mig för mamma (Diana är hans mamma) är jag fine med det mesta. Read more
