Kom precis tillbaka till jobbet efter att ha klippt och f’e4rgat h’e5ret hos min favoritfris’f6r. (Jo, jag blev v’e4ldigt snygg.) Tyv’e4rr var det ‘e4nd’e5 inte en fullst’e4ndigt lyckad process. D’e5 Juha (som min fris’f6r ju heter) efter f’e4rgningen tv’e4ttade mitt h’e5r masserade han som vanligt mitt h’e5rbotten. Alla vet ju att det ‘e4r vansinnigt sk’f6nt att f’e5 sitt h’e5rbotten masserat och jag blundade och t’e4nkte p’e5 fina saker medan han gjorde sitt jobb. Pl’f6tsligt m’e4rker jag att jag st’f6nar h’f6gt -s’e5 d’e4r som man g’f6r n’e4r man tycker att n’e5gonting ‘e4r riktigt, riktigt sk’f6nt. Pinsam tystnad i flera evighetsl’e5nga minuter f’f6ljer… Jag inte s’e4ker p’e5 vem som tycker att det ‘e4r mera genant Juha eller jag, men vi vill b’e5da bara -POFF- g’e5 upp i r’f6k. F’f6r att korrigera situationen inleder jag en diskussion om OS i Torino, det ‘e4r ungef’e4r ett lika naturligt samtals’e4mne mellan oss som jordbrukspolitik i s’f6dra ‘d6sterbotten. Han klipper fort min h’e5r, jag betalar, vi kramar tafatt varandra och jag g’e5r tillbaka till riksdagen. Things will never be the same. Read more
