Ig’e5r drog jag p’e5 mej en sl’e4ng av parf’f6rh’e5llandefetma och best’e4mde mej att r’e5da bot p’e5 det genom att inleda joggings’e4songen. Jag lovade mej sj’e4lv att inte vara f’f6r str’e4ng och b’f6rjade f’f6rsiktigt lunka upp l’e4ngs med Docksgatan. D’e5 jag ‘e4nnu inte f’e5tt en hj’e4rtattack vid Carusel ‘f6kade jag takten lite och sprang sedan vidare f’f6rbi Ursula, till S’f6dra Kajen, mot Havis Amanda och vidare hem’e5t. Det sjuka var att jag inte ens blev tr’f6tt. Jag spang som vinden, som Forrest Gump, som en hord mustanger ‘f6ver pr’e4rien. Det var magiskt. Idag kan jag visserligen inte g’e5 i trappor och eftersom alla vet att dag tv’e5 ‘e4r v’e4rst kommer jag nog inte att kunna kommunicera med er imorgon. Men iallafall, shit vad jag sprang. Read more
