Friday Lab kurs två och tre håller ju på as we speak och jag tänker extra mycket på hur och när, på vilket sätt och hur MYCKET jag jobbar. En stor del av FL är ju Facebook-grupperna och jag får själv ut så mycket av att läsa hur folk strukturerar upp sina dagar. Jag kunde själv vara bättre på strukturen (ska skriva mer om det senare), men oftast göra jag kreativa uppgifter på förmiddagen, inte sällan enligt pomodoro-metoden och sparar det mekaniska/montona till För några dagar sedan läste jag den här artikeln i New York Times om idealet att jobba jättemycket. Jag pratade också kort om den i senaste Mellan raderna. I dag märkte jag att DN hade översatt den, så varsågoda ni som hellre läser på svenska. Den är absolut läsvärd. Den går i korthet ut på att det i USA (och kanske också i Europa) finns en uppfattning om att jobba hårt leder till framgång och att några få extremt rika personer i Silicon Valley (jag ser på dig Elon Musk) har sålt in den här lögnen delvis för att det gynnar dem själva att folk som jobbar för dem gör det så mycket som möjligt. “… i en intervju med Marissa Mayer, tidigare chef för Yahoo, från 2016 där hon sade att det är möjligt att arbeta 130 timmar i veckan ”om man är strategisk kring när man sover, när man duschar och hur ofta man går på toaletten”. Själv jobbar jag ganska lite. Under hela mitt yrkesverksamma liv har jag känt mig halvlat. Det sagt får jag saker gjorda och är extremt noga med deadliner, men jag jobbar inte ihjäl mig precis. Drar ut och rider när jag har lust liksom. Det enda året i mitt liv då jag varit på gränsen till utbrändhet är när jag gjorde en Master på USC och det var så sjukt mycket att läsa och skriva och prata om att jag började tappa hår av stressen. Ni då, jobbar ni över? Får ni tillräckligt betalt för det ni gör? Det är ju otroligt kulturellt, både länder och branscher emellan. Men om ni utgår från er själva. Är ni någorlunda nöjda= Read more
