På tal om jobb så fick jag tidigare i veckan en förfrågan att skriva 6000 tecken för ett magasin. Det var ett roligt uppdrag med anknytning till min bok Livet & patriarkatet (andra upplagan kommer förresten senast den 7 september och då bjussar förlaget på en rabatt, men mer om det senare), men när jag frågade om arvodet fick jag svaret att magasinet tyvärr görs av frivilliga (=obetalda). Det här har jag skrivit om hur många gånger som helst, men det går ej att betala mat eller hyra på basen av synlighet och godhet. Mitt jobb är att skriva och skriver jag någonting utan att få betalt för det (i det här fallet 6000 tecken som är ganska mycket) går jag inte på noll utan på minus eftersom jag under tiden det tar kunde producera något som verkligen ger mig betalt. Jag har ingen fast månadslön, utan min inkomst baserar sig på allt jag levererar den månaden. Detsamma gäller bloggen. I höst har jag bloggat i elva år och trots att det lätt är det roligaste jag gör jobbmässigt är det en inkomstkälla. Jag är jättenoga med samarbeten jag gör, jag vill att de ska passa och vara till någon nytta för läsarna samtidigt som de gärna får vara en inkomstkälla för mig. Får jag betalt har jag mer tid över för bloggen. Det är klart att jag gärna hjälper kompisar eller välgörenhetskampanjer som vill få ut budskap på bloggen, men precis som få fastanställda har lust att jobba utan lön ett par dagar i månaden har jag lust att skriva utan något arvode alls. Förr blev jag mest uppgiven när jag fick erbjudanden att skriva tusentals tecken för “synlighet” men nu för tiden blir jag faktiskt mest arg och lite kränkt. Read more
