Hanna är här i Los Angeles för att tillsammans med Cissan och mig ordna ett välgörenhetsevent och samla ihop pengar för att kvinnor i Demokratiska Republiken Kongo ska få föda barn på sjukhus. Läkarmissionen stöder ett sjukhus där kvinnor för bara 15 dollar (alltså 150 kronor) kan få en säker förlossning, kejsarsnitt och stöd både före och efter att barnet är fött. Sjukhuset hjälper också kvinnor som blivit våldtagna och könsstympade. Allt detta och mycket mer berättade Hanna om för en grupp exklusivt utvalda kvinnor på brunchen idag. Alla som fött barn, eller varit med under en förlossning eller har lite inlevelseförmåga vet hur sårbar man är när en baby ska ur en. Man är liksom både urstark och fruktansvärt sårbar. Det är som en helt främmande kraft tar tag i en och gör precis vad den vill med ens kropp. Jag ska blogga mer om det här senare, men ni som har 15 euro/dollar eller 150 spänn över får såklart hemskt gärna gå in på Läkarmissionens sida och donera pengarna till Panzarsjukhuset. En perfekt morsdagspresent! Jag tänker allt oftare på hur jag vill jobba med nåt som inte bara handlar om att göra andra människor (inklusive mig själv) rikare. Att min arbetsinsats gärna ska göra världen till en lite bättre plats. Samtidigt vill jag såklart också betala hyran och inte ligga vaken på natten på grund av ekonomisk ångest. Det här har Hanna verkligen lyckats med, att ha ett spännande jobb med månadslön, där hon får använda sina social media- och kommunikationsskills och samtidigt arbeta för att helt konkret rädda kvinnors och babyns liv. Jag befinner mig ju inte riktigt på samma nivå, men bara att få göra ett samarbete med Läkarmissionen känns mycket fint. Också att skriva om feminism och prata om bland annat mediakritik och demokrati i podden. Jag får väl vara glad och tacksam över att överhuvudtaget kunna jobba med något som ibland hjälper andra människor, gör mig lycklig och som inte bara faller kapitalismen i händerna (trots att jag såklart är en del av det kapitalistiska samhället, precis som vi alla är en del av patriarkatet. Så tråkigt att jag kände att det var nödvändigt att skriva ovanstående). En av mina kompisar som jobbar med en startup sade en gång att hens (okej hans) plan är att tjäna riktigt mycket pengar och SEN donera stora summor till välgörenhet. Det finns såklart folk som gör det, speciellt här i USA där välgörenhetsdonationer dessutom är avdragsbart på skatterna, men ärligt talat tror jag inte att det är de rikaste som är mest generösa. Jag tjejgissar att det att det mycket oftare är kvinnor som donerar pengar. Read more
