Eftersom först bussen till flygfältet och sedan själva flyget var försenat satt Karin och jag och väntade på att få komma hem till Finland i runt tjugo timmar. Jag dog lite* på flyget som visade sig vara lomalennot, sittplatser utvecklade för folk under 150 cm, omöjligt att luta ryggstödet tillbaka och fullproppat av solstekta finländare med två veckor av chartersemester bakom sig. Heroiskt nog drog Karin raka vägen från Helsingfors-Vanda till Arcada för att presentera sitt slutarbete, medan jag min vekling bara tog mej hem för att helhjärtat fokusera på att icke somna förrän kvällen. *och då menar jag sannerligen inte lilla döden som i orgasm. Read more
