Jag ‘e4r en person som tycker att det ‘e4r trevligt att skratta. Jag trivs med m’e4nniskor som skrattar mycket och upplever det direkt fascinerande med olika sorters skratt (mammas kusin Mona har norra halvklotets hesaste r’f6kig-jazzklubb-f’f6r mycket whiskey-skratt. Om’f6jligt att imitera och samtidigt vansinnigt smittande). Det ‘e4r fint att fnissa och att skratta s’e5 mycket s’e5 man viker sig dubbel och f’e5r ont i magen (som Pyret okistligt nog gjorde d’e5 jag som vanligt halkade p’e5 isen och n’e4ra p’e5 krossade l’e5rbenshalsen). Det var med andra ord en fasansfull chock f’f6r mej d’e5 jag p’e5 sj’e4lvaste julafton kom p’e5 mej sj’e4lv med att i kl’e4mma fram ett tillgjort och g’e4llt fejkskratt. Utan skrattrynkor vid ‘f6gonen eller andra aktiva muskler i ansiktet. Bara ih’e5ligt skratt. Jag f’f6rst’e5r att ni ‘e4r chockade och besvikna, men h’e5ll i er s’e5 ska jag prata er igenom h’e4ndelsef’f6rloppet. Det ‘e4r sen eftermiddag, utomhus har m’f6rkret lagt sig, vi sitter runt k’f6ksbordet och dricker lite vin inf’f6r julaftonsmiddagen. N’e5gon s’e4ger ov’e4ntat n’e5t halvroligt, jag tror det var Grannen M’e5rten. Pinsam tystand l’e4gger sig ‘f6ver den r’f6da tomteduken p’e5 bordet och som i slow motion h’f6r jag pl’f6tsligt mej sj’e4lv gn’e4gga fram: “Haa haa haaa”. Jag t’e4nker Chandlers f.d. flickv’e4n Janice. Fast lite mindre g’e4llt. Tiden stannar upp. Hela mitt liv blixtrar f’f6r mina ‘f6gon i samma stund som jag inser den fruktansv’e4rda sanningen: jag har odlat fram ett fejkskratt. Hujeda mej. Read more
