Inte nog med att jag rent fysiskt ‘e4r en d’e5lig och svag m’e4nniska, jag ‘e4r ocks’e5 usel i ren v’e4nskaplig bem’e4rkelse. Imorse var det meningen att jag skulle ‘e4ta frukost med Krista p’e5 det lilla ‘f6sterrikiska caf’e9t p’e5 Fredriksgatan, men gl’f6mde helt sonika bort det. D’e4r satt sedan Krista alldeles, alldeles ensam och undrade varf’f6r jag aldrig d’f6k upp. Fy p’e5 mej! Smisk borde jag f’e5 -p’e5 bar rumpa (och inte p’e5 det s’e4ttet ni genast f’f6rest’e4ller er). F’f6r ‘f6vrigt har jag f’e5tt smaka p’e5 min egen beska medicin. Jag tar tillbaka allt jag n’e5gonsin sagt om m’e4n som blir ynkliga d’e5 de f’e5r lite snuva. Sjukdom ‘e4r ingenting att skoja om. Det k’e4nns som om jag h’e5lller p’e5 att l’e4mna jordelivet. Febern sliter i min heta kropp och jag har f’f6r l’e4nge sedan snutit s’f6nder min ‘f6mt’e5liga n’e4sa. Med en darrande hand skriver jag t’e5rdrypande och feberyra avskedsbrev. K’e4ra v’e4nner, slutet ‘e4r n’e4ra. Read more
