En av mina närmaste vänner brukar med då och då se sorgliga filmer för att få gråta ut ordentligt. För att det är så skönt att gråta, säger hon. Speciellt skönt är det att snyfta för något som inte inte har någon som helst personlig anknytning till en själv och som man därefter bums kan glömma bort. Jag läser just nu Hans Roslings biografi (ska tala om den i Mellan raderna, podden kommer upp i helgen) och grät redan på första sidan. Sedan fortsatte jag få små gråtattacker igenom hela boken, grät också en skvätt till ett tv -program och under en diskussion med Magnus. Otroligt skönt, men så energikrävande. Jag är alltid helt slut i kroppen efter en gråtsession. Det är som om tårarna är koncentrerad energi som rinner ut. Ja, ja jag bäddade ner mig och kollade på Netflix resten av dagen. Och här är dagens outfit: Tröja: Anine Bing, jeans Mother, skor Blankens. Majlis, det stackars barnet, är enbart klädd i ärvda kläder. Klänningen är Marimekko som gjort nåt slags amerikanskt samarbete. Read more
