Igår tog vi en lugn promenad (Majlis cyklade) till ett av hotellen på Oceans Avenue och åt lunch där. Jag beställde in chilaquiles verdes (alltså en rätt som ursprungligen baserade sig på gårdagens tortillas med ägg, grön chilifruktsås, lök, ost och grädde). Fruktansvärt gott, åt den varje morgon när vi var i Mexiko. När vi ätit färdigt och servitören kom för att ta våra tallrikar bad jag honom hälsa kocken att jag verkligen gillat rätten. Servitören sa då att han är imponerad av mig som åt upp hela stora portionen. De flesta (kvinnor) klarar inte av det. Jag blev full i skratt och skojade något om att jag är en person som gillar mat, men strax därefter slog det mig att om jag varit tjugo och någon hade sagt så åt mig skulle jag antagligen ha känt mig mindre kvinnlig. Kanske tolkat det som om servitören tyckte att jag åt för mycket. Alltså, jag fattar att detta kanske låter helt absurt i era öron (ögon), men det fanns en tid när min relation till mat inte var lika avslappnad som den är nu. Ja, det kändes i alla fall mycket bra att enbart känna stolthet över att ha slukat en jättestor portion chilaquiles. Och att Majlis satt bredvid och såg det hela utspela sig. Hoppas att hennes generation är mer befriad från att tänka på mat och hur en kvinna borde vara än min. Read more
