Lyssnade som sagt på podden Penntricket och läste sedan om hur Natasjha Blomberg på sin blogg Lady Dahmer svarar folk som säger att ett hälsosamt leverne inte är samma sak som att banta. Hon har bannemig rätt, begreppet hälsosamt leverne är obehagligt ofta förklädd bantning. Folk har liksom fattat att det nuförtiden är lite pinsamt att banta, men helt accepterat att ta hand om sig själv, vara vältränad och stark. Men som Blomberg säger i podden är det aldrig tjocka människor som får symbolisera styrkan i reklamerna och pinterestcitaten som förmedlar budskapet: Strong is the new skinny. Det är snarare så att skinny and strong is the new skinny. Nu kastar jag sten i glashus för jag är minst sagt normalviktig. Normalviktig OCH lurad av patriarkatet och samhällets smalhets. Jag skyller på att jag sedan tonåren läst damtidningar som tipsat om att dricka mycket vatten för att få mättnadskänslor, att tvärrandigt gör att jag ser tjock ut, träningar för att få platt mage och så vidare. Kulturen har sedan jag var barn jobbat på att få mig att tro att tjock är något av det värsta man kan vara. I dag fattar jag såklart att det inte är så, men indoktrineringen sitter djupt. Jag erkänner att jag blir lite glad när någon av mammorna på skolan säger att man inte kunde tro att jag ganska nyligen fött barn och samtidigt skäms jag över att jag är så hjärntvättad att jag blir glad över smalkomplimanger. Jag önskar att jag var lika modig som Natashja och kunde strunta i normer och att ständigt behaga genom att försöka se snygg ut. En sak till: att uppmärksamma smalhetsnormen och kritisera kurer, kurser och dieter som ska göra oss friska, glada och pigga är inte samma sak om att önska att alla skulle vara tjocka soffpotatisar (OBS man kan vara tjock och vältränad och smal och soffpotatis). Däremot handlar det om att redan lågstadieflickor tycker att de är för tjocka och bantar och att en massa massa kvinnor går omkring med en ätstörning light. Folk som mer eller mindre medvetet kalkylerar hur mycket de ätit i relation till hur mycket de rört på sig. Det är ingens fel, eller kanske då patriarkatets och kapitalismens. Det finns ju otroligt mycket pengar att tjäna på folk som inte är nöjda med sina kroppar. Jag har tänkt på detta extra mycket efter att Majlis föddes. Att jag aldrig ska säga något negativt om kroppar. Jag tänker fortsätta rida, springa och yoga för det gör mig glad, men jag kommer aldrig publicera något under hastaggen thinspiration eller banta eller skriva, prata eller sjunga om att gå ner i vikt. Tips på bra kroppspositivt Instagramkonto: Kobran hugger till. Read more
