Ni vet har man aldrig har någon nytta av sina talanger? Det enda jag är bra på att att spela Guitar Hero och eventuellt på att springa och det är ytterst sällan jag har någon konkret nytta av någondera. Förrän i dag! Det är morgon. Magnus och Vidar har redan lämnar residensen. Över mitt morgonkaffe upptäcker jag att Magnus glömt sin telefon hemma. Rådig som jag är ringer jag hans kollega. TV-teamet befinner sig vid färjan till Blekholmen. Maggans kollega Mia säger att färjan går halv tio. Jag kastar ett öga på klockan. Hon visar 9.17. Högt för mig själv säger jag: Challenge accepted och drar beslutsamt på mig springskorna. Ute på Styrmansgatan pluggar jag i Icona Pops I love it och inleder med en rask spurt uppför Fabriksgatan. Allt går bra fram till korsningen av Jungfrustigen. Till min fasa upptäcker jag att det regnar! Alla vet ju att Urban Ears självutplånas vid minsta kontakt med vatten så jag drar snabbt av mig hörlurarna och knycklar in dem under skjortan. Fortsätter springa med något som mest påminner om en stomipåse på vänstra sidan om magen. Jag börjar vara andfådd. Utanför Olympiaterminelan hejar en farbror på mig. Han undrar om jag springer tävling. Jag svarar: Sir! Yes sir! och gör en liten honnör. Nedanför backen ser jag redan Magnus. Det motiverar mig. Jag ökar lite till för att imponera på honom. Det bränner i lungorna. Magnus ska precis stiga in i färjan när jag överräcker telefonen. Klockan är 9.29. Jag är en hjälte. Read more
