Om jag skulle vara Edith Piaf skulle jag säga Je ne regrette rien. Det känns bra att vara tillbaka i Los Angeles. I går på Trader Joe´s höll jag på att börja gråta då alla som jobbade där var så glada, allt var så ekologiskt och snyggt förpackat och så förmånligt. Hajkade upp för Franklin Canyon med Malin och höll på att falla i gråt då utsikten var så fin. Sprang ner till piren och fick tårar i ögonen av att det var så skönt att springa i shorts. Men jag saknar också familjen i Finland och Sverige. Har dåligt samvete över att Vidar är så långt borta från sin farmor och mormor. Men tänker så här: Eftersom vi ändå är här är det ett himla slöseri att inte njuta av det så jag har beslutat mig för att inte ångra någonting. Read more
