Jag f’f6ds p’e5 nytt varje morgon. Icke p’e5 ett rent hinuiskt reinkarnationsvis. P’e5 ett mycket hemskare s’e4tt, n’e4mligen som mej sj’e4lv. Fast lite surare. Likheten med att komma ur en livmoder och stiga upp en vardagsmorgon ‘e4r sl’e5ende. Varm och lugn ligger du under ditt sk’f6na dunt’e4cke. Din puls ‘e4r l’e5ngsam och du dr’f6mmer kanske ljuvt. Det ‘e4r m’f6rkt och tryggt. Du ‘e4r hemma. S’e5 g’e5r alarmet ig’e5ng. Du sugs ut ur ditt rofyllda tillst’e5nd och kastas naken in i en alldeles f’f6r kall och h’e5rd v’e4rld. Du bl’e4ndas av det alltf’f6r starka ljuset. Golvet ‘e4r kallt. Ljuset ‘e4r ljust. Det enda ord din hj’e4rna kan producera ‘e4r en monoton upprepning av ordet “nejnejnejnej!”. Du vill skrika hysterisk. Men ist’e4llet stiger du lutheranskt lydigt upp och b’f6rjar en ny dag. Jag har inget direkt minne av hur det ‘e4r att komma ut ur min mamma, men jag antar att det var lite som att stiga upp klockan ‘e5tta en vanlig onsdag i december. Satans-j’e4vla-kuk-Mordorklimat. Read more
