I skr’e4ckfilmer och vissa thrillers handlar ofta de sista 20 minuterna om hj’e4ltinnans kamp mot m’f6rdaren. Ofta i ett ‘f6vergivet hus, ibland i en m’f6rk lagerlokal och mera s’e4llan p’e5 en strand. M’f6rdaren dominerar fighten, men i sista stund lyckas hj’e4ltinnan skjuta, sl’e5 en kandelaber i huvudet eller p’e5 annat s’e4tt oskadligg’f6ra f’f6r’f6varen. Hon sv’e4nger sedan sig om*, pustar ut och signalerar tydligt att faran ‘e4r ‘f6ver. (L’e4s f’f6ljande mening j’e4ttesnabbt och hetsigt). D’e5 kastar sig den inte s’e5 d’f6da m’f6rdaren ‘f6ver henne igen, det blir en ny hemsk fight och hon ‘e4r tvungen att ta livet av honom en g’e5ng till. Ni vet. Ig’e5r efter det inte s’e5 behagliga gynekologbe’f6ket frig’f6r jag mina ben ur stigbyglarna, hoppar ner fr’e5n britsen, sv’e4nger mej om och pustar ut. Det ‘e4r ‘f6ver nu, t’e4nker jag f’f6r mej sj’e4lv. D’e5 h’f6r jag pl’f6tsligt l’e4karen s’e4ga: “…och s’e5 kan du g’e5 raka v’e4gen till laboratoriet f’f6r ett papaprov.***” Ingen tisdag jag vill spara i en liten ask vid mitt hj’e4rta. *h’e4r skriker vi som har f’f6r vana att tala med tv:n “Sv’e4ng dej inte om! Kolla att han s’e4kert ‘e4r d’f6d f’f6rst!”**publiken hoppar upp en halv meter i luften och kippar efter andan av chocken de egentligen visste att skulle komma.*** killar, fr’e5ga era flickv’e4nner om ni inte vet, det inbegriper n’e4mligen ‘e4nnu mer stora kalla metallf’f6rem’e5l som f’f6rs in d’e4r inga stora kalla metallf’f6rem’e5l skola g’e5. Read more
