Jag har en avl’e4gsen kollega som varje morgon stiger upp halv sex och springer runt Helsingfors i en timmes tid. Jag upprepar: VARJE MORGON. KLOCKAN HALV SEX. Det h’e4r beteendet ‘e4r f’f6r mej b’e5de fascinerande och skr’e4mmande. Lite som ormdokument’e4rer p’e5 National Geographic-kanalen. Vad f’e5r en till det yttre alldeles vanlig m’e4nniska att g’f6ra s’e5 h’e4r mot sig sj’e4lv? Vad motiverar henne att stiga upp den tiden p’e5 morgonen d’e5 normala m’e4nniskor ‘e4r vakna enbart f’f6r att de precis kommit hem fr’e5n en rolig efterfest? Och kom nu inte och s’e4g att det det k’e4nns s’e5 sk’f6nt efter’e5t. Sj’e4lv stiger jag normalt upp runt ‘e5tta och ragglar yr och f’f6rvirrad omkring i l’e4genheten den f’f6rsta halvtimmen. Mitt balanssinne kickar inte in f’f6rr’e4n halv-niotiden och en joggingtur i gryningen skulle sannolikt p’e5minna mest om resultatet efter 15 varv av irl’e4ndsk julafton. Jag skulle ofrivilligt vingla in under en bil och krossas till d’f6ds innan jag hunnit fram till Fabriksgatan. Motion f’f6rbryllar mej och joggning ‘e4r ‘f6verskattat. Men det ‘e4r antagligen bara jag. Read more
