Innan vi flyttade till USA trodde jag att amerikaner var ytliga och svåra att nå, men efter mer än ett decennium i LA håller jag fast vid att det är lätt att få vänner och att folk öppnar sig fort. Det är inte bara ytligt småsnack. Jag tänkte på detta senast igår när vi surfade med en ganska ny kompis (och granne) som redan första gången vi träffades berättade om sin uppslitande separation från flickvännen och sedan dess pratat om föräldrarna som flydde från Iran i slutet av 1970-talet, uppväxten i ett helvitt Malibu, dejtandet och när han får fjärilar i magen.Jag älskar att vara utlänning och tycker att det ger mig ett litet frikort att också ställa dumma frågor, eller kanske inte dumma, men personliga. Igår lärde jag mig att kompisens föräldrar är icke-praktiserade muslimer, pappan före detta kommunist, numera demokrat och amerikansk kapitalist med eget företag. Väldigt många av de perser som flydde från Iran och bosatte sig i USA är judiska och jag lärde mig också nyligen att de helst av allt dejtar inom sin religion/ livsåskådning. SÅ INTRESSANT! (Det var med andra ord döfött att föra ihop Majlis bästis iranska mamma med vår granne). Det är nästan som att läsa en roman där nya karaktärer med invecklade backstories introduceras an efter.Vad lärde du dig senast som du spontant blev glad över / tänkte SÅ INTRESSANT?
