Här i Stockholm vajar det regnbågsflaggor överallt och som nån kommenterade är alla lite extra trevliga och solidariska mot varandra. Förra helgen ordnades det en Prideparad uppe i Jakobstad i Österbotten. Enligt mina källor var det en succé med en massa glada människor som deltog. För att visa sitt stöd för mångfald och jämlikhet hängde många upp handdukar i regnbågens alla färger på tvättlinor runt om i trakten. Samtidigt, och jag ber om ursäkt om jag missförstått detta: Några kristna i trakten kände sig obekväma, eller direkt kränkta, för att icke cis-personer tog så mycket plats. En journalist på tidningen Österbottens Tidning skrev följande Facebookuppdatering på sin privata sida: “Nämen om man skulle ta och förfölja lite kristna och hänga upp tvättlinan med handdukar i regnbågens färger nu.” Journalisten förklarar själv att statusen var en ironisering på en insändare som tidigare i veckan hävdade att kampen för en jämlik äktenskapslag skulle vara förföljelse av kristna. Nån av journalistens “vänner” tog en skärmdump av statusen och spred den. Nu säger folk upp sina prenumerationer och journalisten blir hotad.Om alla inte skrattar är det inte roligt? Kan man försvara plumpa kommentarer med att det bara var ett skämt? Absolut inte, men det hjälper kanske lite om man analyserar vem som skojar om vad. Är det vita som skämtar om rasifierade? Priviligerade män som skojar om kvinnor? Cis-personer som ironiserar över icke-cis? Vem har makten? Vilket är sammanhanget och referenserna? Är det ett privat skämt bland vänner eller representerar personen en institution? Vem hotar? Så jävla svårt, men en bra grundregel är att humor är roligare när den kommer nerifrån än tvärtom (i det här fallet vet jag faktiskt inte, förutom att en jämlik äktenskapslag har mycket lite med förföljelsen av kristna att göra). Och att internet är evigt. Alla läser allt. Eftersom jag inte är en professionell humorist ska jag inte föreläsa mer, men det är det viktigt att vi fortsätter prata om olika maktstrukturer. Alltså prata, inte bråka om vem det är mest synd om. Read more
